Relationskompetens

Jag har nyligen läst boken Relationskompetens i pedagogernas värld av Jesper Juul och Helle Jensen. Detta är mina tankar som väcktes av denna. Skolan står inför nya utmaningar. De gamla recepten på hur skola skall se ut och fungera är inte aktuella längre. Det är lite grand som att försöka elda med koks på solpaneler för att få el till huset: Det blir smutsigt, fungerar inte och förstör mer än det gör nytta.

Som jag tidigare har konstaterat så har samhället har utvecklats kraftigt under de senaste 50-åren, och vilka värden samhället vilar på kan vara svårt att säga idag. Jag nämnde följande viktiga förändringar som ger ett behov av en ny form av skola:

• 1960-talets uppgörelse med de formella auktoriteterna

• Kvinnornas kamp för jämställdhet och ändrade könsroller

• Utvecklingen av mänskliga rättigheter med sin höjdpunkt med FN-s barnkonvention 1989.

• Kommunikationssamhällets framväxt

• Det mångkulturella samhället

Tidigare fanns det givna sanningar för individen. Samhället talade tydligt om vad som var rätt och fel. Idag har vi ett brokigare landskap. De formella auktoriteterna har förkastats i det moderna samhället, liksom många sanningar om hur livet skall levas.

Ungdomarna är idag på många sätt relationsexperter och analyserar varje situation utifrån ett relationsperspektiv. Ett exempel är att en arg lärare inte är lika skrämmande längre, eleven analyserar istället situationen och kan därmed styra bort en del av ilskan från sig själv. Vi lärare tolkar ibland det som att de struntar i oss, och blir ännu argare, och det är förvisso sant att vi struntas i, men det är inte på grund av bristande disciplin, utan pga en förändrad rollfördelning. För en del elever blir det till och med ett spel för sig själv.

Jag har tidigare ocså nämnt Habermas och hans dröm om en herraväldesfri kommunikation.

För Habermas är kommunikation grunden. Habermas analyserar hur varje individ värderar information:

• sanning

• riktighet

• sannfärdighet

• förståelighet

Varje kommunikationshandling utsätts för detta test och analyseras utifrån tidigare erfarenheter och hur individen uppfattar yttrandet. Man värderar yttrandet. Habermas kritiker anser att denna modell inte tar hänsyn till sociala förhållanden där en persons status i sammanhanget bortses från.

Jesper Juul och Helle Jensen talar i sin bok Relationskompetens om att kommunikation har två aspekter: Processen och innehållet . Habermas värdering handlar framförallt om innehållet, vilket gör att man glömmer bort den personliga dimensionen, och relationen . Hur vi pratar om något , dvs processen, påverkar också den värdering som görs av informationen. För Juul och Jensen är det centrala i utvecklingen att vi går från en skola med en skola med elever som objekt till elever som subjekt . Detta påverkar i hög grad hur man talar med varandra.

Lärarrollen är inte självklar längre. Gränsen mellan kamratskap, handledarskap, och lärarens privatliv är svår att dra. När jag gick på lärarhögskolan fick jag höra att jag inte fick vara kompis med eleverna, man måste hålla distansen, för att de skulle förstå att man var ett proffs och för att de skulle respektera en. Jag menar inte att man skall vara kompisar, men man måste ha en relation där man tar varandra på allvar, ungefär som man tar relationen med kollegor på allvar, utan att man alltid är vänner.

Eleverna idag ser dock inte läraren som en enkel yrkesperson som förmedlar information. De är idag mycket mer socialt medvetna och blir snarare intresserade av känsloutbrott än rädda för dem. Relationerna har ändrats drastiskt.

Kommunikationen är dock inte herraväldesfri som hos Habermas. De flesta samtal som förekommer i lärarens relation med elever och föräldrar är asymmetriska. Man har olika roller och måste vara medvetna om dessa olika roller. Skillnaden mot tidigare är då inte att vi skulle vara helt jämlika i relationen, utan vi måste ha en medvetenhet om varandras roller och varandra som subjekt. Vi är inte bara lärare och elev, utan också individer, som måste ta varandra på allvar.

Det är därför viktigt att alla lärare hittar sin egen stil snarare än att vi skall vara lika och opersonliga. Det är då vi kan bli jagstarka-lärare som tror på vår egen roll. Rent pedagogiskt ger detta dessutom en mer varierad undervisning, vilket gynnar de flesta elever.

Vi måste vara autentiska i allt vi gör. Denna del av lärarrollen stämmer också väl överens med Matti Berströms, där vi måste ha en stark värderingsförmåga, vilket också hjälper oss att vara autentiska i Juuls och Jensens mening.

Ett viktigt krav är en öppenhet hos lärarna. Vi måste ha kontakt med våra elever och vårt eget inre. Vi måste se eleverna som individer och bejaka deras känslor. Bär någon sig illa åt så beror det på något. Det kanske inte är ditt fel som lärare, men du måste hantera situationen. Ömsesidigt förtroende mellan lärare och elev är viktigt.

Många av de tekniker som man som lärare använde för att tillskansa sig makt i klassrummet kränker elevens integritet. Genom att behandla eleverna som ett kollektiv så tillåter vi inte eleverna vara individer. Dessutom används integritetskränkningar som metod för att disciplinera individerna till att formas in i denna gråa massa. Man talar ofta om elever med särskilda behov som ett undantag. Vi måste inse att alla elever har särskilda behov: Att de är personer.

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter få leva där dom trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus,
låt dom få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
en dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild
får du visa din avbild respekt.

(Björn Afzelius, Ikaros)

För att provocera lite: Dessutom kanske de med de formella särskilda behoven, diagnoserna, är de som är mest utvecklade som individer. Det är de som vägrar anpassa sig till kränkningarna av deras egna jag.

För att utvecklas som lärare behöver vi enligt Juul och Jensen ägna oss åt reflexivt tänkande. Detta sker i deras modell i arbetslaget där man diskuterar olika händelser för att stärkas i sin egen värderingsförmåga och professionella relationskompetens.

Vi ser alltså en klar parallell till Foucault där han såg en utveckling där människorna tillåts bli subjekt. Juuls och Jensens tänkande stämmer också med självets tekniker, alltså tekniker för att bygga sitt eget vara.

Tekniken bygger som tidigare nämnts på idéer hur kroppen formades i det gamla samhället. Målet är att skapa sig själv genom:

• problematisering

• omformning

• övning

• mål

Genom loggböcker och reflektion i arbetslaget skapar den lärande sig själv, reflekterar för att skapa en problematisering , omformar sina kunskaper, övar och närmar sig sitt mål .

Vi lärare måste utvecklas. Morgondagens lärare måste bli relationsexperter som kan guida eleverna genom kunskap, kompetenser och livet. Vi måste få eleverna att lyfta blicken och se mer.